Maureen Orth och Vanity Fairs ”10 Undeniable Facts About Michael Jackson”.
Maureen Orth har ett
förflutet av att förtala och ärekränka Michael Jackson för tittarskap. Hon har genom
åren skrivit rasistiska och löjeväckande artiklar om honom, i många fall helt
utan bevisning och ofta med en snedvridning i ett utpräglat syfte att
skuldbelägga Jackson. Det mest anmärkningsvärda exemplet var hennes påstående,
baserat på en privat källa, att den 13-årige Richard Matsuura hade serverats
alkohol och blivit utnyttjad av Michael Jackson. Richard och hans far trädde så
småningom fram och tog kraftigt avstånd till artikeln i Vanity Fair och sa att inget skrivet om honom och Michael
Jackson var sant. Orth kontaktade heller aldrig unge Matsuura eller hans
anhöriga för hennes artikel och pojken fick själv lobba för NBC för att få ett
tillfälle att uttala sig.
Ett annat exempel gäller
hennes rapportering om att Michael Jackson betalade en voodoopräst i Mali flera
tusen dollar för att få 42 stycken kossor offrade i en ritual - för att lägga
en blodsförbannelse på David Geffen, Steven Spielberg och 23 andra av Jacksons
påstådda ”fiender”. Återigen finns det inga belägg på att Michael Jackson har gjort
något så befängt och det presenteras heller inga bevis i Maureens ursprungliga artikel
från 2003. Hon hävdar att en nära källa i Jacksons läger skulle ha berättat
detta för henne. https://www.vanityfair.com/news/2003/04/orth200304
Källan Myung-Ho
Lee var en före detta affärsrådgivare anställd hos Jackson som bara hade jobbat
ett kort tag innan han avskedades på grund av bedrägeri och inkompetens. Lee stämde
för kontraktsbrott och Jackson i sin tur Lee för att ha svindlat miljoner och saboterat
finansiella uppgifter för att täcka upp sina missgärningar. Parterna gjorde upp
i en konfidentiell lösning där Jackson enligt sin advokat ska ha blivit ”mycket
nöjd”. https://people.com/celebrity/michael-jackson-settles-12-mil-lawsuit/
Författaren Susan Woodward
adresserar detta i sin bok ”Michael Jackson and His Media Critics”, som ägnar
ett helt kapitel åt Maureen Orth.
Hon
skriver gällande Lee:
”Förutom det uppenbara faktum att Lees rättstvist skulle göra
honom till en tvivelaktig källa är historien om ritualer med voodoo
motsägelsefull mot allt som är känt om Jackson, som älskade djur, var
vegetarian i många år och hade en decennier lång hängivenhet till den Kristna
tron.”
Ironiskt nog kan den ursprungliga källan till den här
historien ha varit Michael Jackson själv, vilket Susan fortsätter att förklara:
”Den egentliga inspirationen till Lees berättelse om
voodoo-ceremonierna kan komma ifrån något som Jackson själv sa till
journalisten J. Randy Taraborrelli 1995, där han uttryckte sin enorma
frustration med medias påhittade och otroligt felaktiga berättelser om honom:
"Varför inte bara berätta för folk att jag är en utomjording från Mars. Skriv
att jag äter levande kycklingar och gör en voodoodans vid midnatt. De kommer
att tro på vad du än påstår ... "
Det
här är bara två exempel på Orths slarviga research, hennes villighet att tro på
smutsiga historier om Jackson med väldigt lite forskning och skepticism och
Vanity Fairs villighet att publicera dessa artiklar utan bekräftade uppgifter
eller bevisning. Det finns många fler exempel.
Maureen Orth nämner
också i samma artikel att Jackson saknade näsa och istället hade en protetisk lösning.
Hon skrev, ”en person som sett honom utan sin protes säger att han ser ut som
en mumie med två näsborrhål”. Detta är uppenbart falskt, vilket verifierats av
obduktionsrapporten efter hans död.
Ryktena omkring näsan
hade dessutom motbevisats flera år tidigare. I en artikel från 1992 skrev The
Daily Mirror en artikel om att Jackson var ”otäckt missbildad av omfattande plastikkirurgi” och
att han hade ”ett hål i näsan, en kind högre än den andra och en släpande
haka”. Michael Jackson stämde och möttes senare med representanter från
The Mirror som fick tillåtelse att granska hans ansikte. En artikel från
Variety den 10de november 1998 skriver följande: (https://variety.com/1998/scene/news/mirror-cracks-in-apology-in-jackson-suit-1117488362/)
”Enligt uppgift
tillät sig Jackson själv att undersökas utan smink i 40 minuter i en svit på
Universal Hilton i Los Angeles, i sällskap med läkare och advokater på båda
sidor av ärendet.”
Efteråt erkände Mirror Group Newspapers och publikationens
dåvarande redaktör Richard Stott att Michael Jackson varken var ”otäckt
missbildad eller ärrad", enligt BBC. Representanter från the Mirror fick gå
ut med en offentlig ursäkt och skrev:
"De
tilltalade ångrar den skada som har gjorts mot kärandens rykte och har kommit
överens om att de inte kommer att upprepa dessa påståenden."
Detta var i november 1998, men Maureen Orth befrämjade
fortfarande falska rykten om Jacksons näsa mer än fyra år senare. (http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/210759.stm)
Maureen Orth har när den här texten skrivs alldeles
nyligen blivit stämd för ärekränkning med anledning av Netflixserien ”The
Assasination of Gianni Versace” baserat på hennes bok ”Vulgar Favors”.
Stämningen säger att Orth, manusförfattaren Tom Rob Smith,
Netflix och FX ärekränker käranden, delvis "med en falsk implikation att
käranden är en kronisk missbrukare av alkohol som konsumerar alkohol under hela
dagen."
Käranden hävdar också
att Orth "har personlig kännedom om att den ärekränkande angelägenheten
var felaktig, för att hon själv fabricerat den”. Orth har även offentligt
hävdat att Versace hade HIV/AIDS när han dog. Versaces familj hävdar att inte
nog med att detta är falskt, det är också något som Orth inte haft några bevis
presenterade för att det skulle vara sant. https://www.romper.com/p/was-gianni-versace-really-sick-his-family-has-disputed-his-medical-condition-portrayed-on-american-crime-story-8004746
Journalisten Roger
Friedman adresserar Orth och hennes artikel här: https://www.showbiz411.com/2019/03/02/caution-about-michael-jackson-documentary-dont-allow-vanity-fair-wade-robson-and-jimmy-safechuck-to-drag-others-into-the-mix
Det var det om Maureen Orth för tillfället - nu till
artikeln hon författat i Vanity Fair. Låt oss gå igenom hennes punkter ”10
Undeniable Facts About Michael Jackson”.
1. There is no dispute that, at age 34, Michael
Jackson slept more than 30 nights in a row in the same bed with 13-year-old
Jordie Chandler at the boy’s house with Chandler’s mother present. He also
slept in the same bed with Jordie Chandler at Chandler’s father’s house. The
parents were divorced.
Det finns inga
bekräftade uppgifter om att Jackson faktiskt har delat säng med Chandler
överhuvudtaget. Han påstås ha delat samma sovrum med honom, ofta med Jordans
syster medföljande, men aldrig samma säng. Som förtydligat av Macaulay Culkin i
en intervju 2002 var det normalt i Michaels liv vid den här tidpunkten att han
ofta sov med upp till två eller tre olika familjer i det gemensamma rummet i
hans två våningar/tre sovrum med badrum på Neverland Ranch. Hela familjen
Culkin sov tillsammans i det här sovrummet flera gånger på Neverland Ranch.
Det är sant att
Michael tillbringade mycket tid i June Chandlers hus och att hans tid
spenderades med att ta hand om vardagliga sysslor och att hjälpa barnen med
sina läxor. Michael har en historik av att besöka ”vanliga” människors hem och
spendera omåttlig tid med familjerna till dessa hem. Det mest självklara fallet
med detta är familjen Cascio. Michael tillbringade flera veckor/månader i deras
hem. Frank Cascio, som var en vän till Michael, sa att Michael tyckte om att
vara en del av en vanlig familj. Tanken om enkelhet och normalitet lockade
Michael. Michael kallade Casciofamiljen ”the family of love, my second family.”
Familjen Cascio hos
Oprah del 1: https://www.youtube.com/watch?v=8E-pmUppNJQ
Denna företeelse är
även något som Gotham Chopra, son till Deepak Chopra, vittnar om i en text om
Jackson: (https://www.beliefnet.com/columnists/intentchopra/2010/06/remembering-my-friend-michael.html)
Om man ska tro folk i
Michaels läger vid den här tiden så ska han ha varit väldigt förtjust i mamma
June Chandler och detta intresse visades upp när han tog med henne och hennes
barn till Monaco för World Music Awards, där han också spenderade flera tusen
dollar på att köpa en Cartier "Love Bracelet" till henne. Det har
spekulerats i att Jackson hade planer på att adoptera barnen och fria till
June. Den här resan, som skrevs om i en artikel i National Enquirer, ska ha
varit bränsle för avundsjuka hos June Chandlers exmake Evan enligt boken ”All
That Glitters” av Ray Chandler. När anklagelserna på övergrepp blev offentliga tog
June Chandler ursprungligen parti för Michael över sin ex-make. Journalisten
Charles Thomson går igenom händelseförloppet omkring anklagelserna 1993/2005
m.m i podcasten ”Pirates In Neverland: The Michael Jackson Allegations”. Videon
”Leaving Neverland: Take Two” går igenom podcasten med visuella medel och
första delen handlar om hur Jackson mötte familjen Chandler, bakgrunden bakom
Evan Chandlers anklagelser och den rättsliga och mediala processen: https://youtu.be/a08plX6P3Ls (rekommenderas för övrigt att se i sin helhet).
2. So far, five
boys Michael Jackson shared beds with have accused him of abuse: Jordie
Chandler, Jason Francia, Gavin Arvizo, Wade Robson, and Jimmy Safechuck.
Jackson had the same nickname for Chandler and Arvizo: “Rubba.” He called Robson
“Little One” and Safechuck “Applehead.”
Arvizo har aldrig hävdat att Jackson kallade honom Rubba.
Han kallade dock många människor för Rubba inklusive Connie Cascio för ”Momma
Rubba”. Han kallade även sina brorsöner för Rubba, bilden nedan är en lapp från
Michael till brorson Taj där han avslutar med ”Bye Rubba”:
Rubba var en term som
hittades på av Michael i studion för ett specifikt bassljud, ett
gummibands-liknande sound (”Rubberband”). Mary Coller, en personlig assistent
till Jackson, hävdar att han kallade alla för Rubba och att det var något han
och Quincy Jones började använda på folk i en form av ömhetsbevis.
Samma sak gäller
”Applehead”. Det var ett smeknamn som barnen ursprungligen gav till
Michael vilket han pratar om i Michael Jacksons Private Home Videos och som
användes på alla möjliga människor i hans närhet. (https://www.youtube.com/watch?v=raw96oUPGLk).
Vad
gäller påståendet om att Gavin Arvizo delade säng med Jackson stämmer inte
heller.
Gavin Arvizo delade
aldrig säng med Jackson. Efter anklagelserna 1993 var Michael Jackson betydligt
mer återhållsam med vilka familjer han bjöd in till sitt liv. Gavin Arvizo fick
träffa Michael genom en ”Make A Wish”-stiftelse och han var döende i cancer.
I "Living with
Michael Jackson" från 2003 får vi berättat att Gavin tillsammans med sin
bror Star sov i Michaels säng men att Michael istället sov på golvet. Gavin
säger i programmet att han frågade Michael om han kunde få spendera natten i hans
sovrum och insisterade på att dom skulle dela säng men Michael vägrade. Michael
kom inte ens ihåg hur han sov den natten - i en sovsäck eller på en filt på
golvet - och det var återigen Gavin som förklarade att Michael "packade massa
filtar på golvet". Detta gör det tydligt att det var ett slags
improviserat arrangemang - aldrig planerat i förväg - som kom från Michaels
totala oförmåga att vägra önskan från ett "döende barn". Det intygades
vidare av Frank Cascio, som säger att det här barnet kom fram till Michael och bad
honom att få sova i hans säng och att hans mamma hade samtyckt till det här
personligen. Michael sade till Frank Cascio: ”du måste närvara i rummet med
mig” och dom båda sov på golvet (detta berättar Cascio i ”Michael Jackson: Life
of an icon” från 2011).
3. Jackson paid $25 million to settle the
Chandlers’ lawsuit, with $18 million going to Jordie, $2.5 million to each of
the parents, and the rest to lawyers. Jackson said he paid that sum to avoid
something “long and drawn out.” Francia also received $2.4 million from
Jackson.
Den ekonomiska uppgörelsen blev till efter att domaren
nekat Michael Jackson att få den civila rättegången att prövas
efter den straffrättsliga rättegången. Detta nekades av domaren 6
gånger. Genom att presentera sitt försvar i den civila rättegången före den
straffrättsliga rättegången kan åtalet utnyttja alla bevis, alibi och argumentation
från Jacksons försvar till sin fördel i en kommande straffrättslig rättegång.
Det råddes av Johnny Cochran, Carl Douglas och Trans-American försäkringsbolag
att göra betalningen eftersom detta skulle spara Michael tid (båda fallen
skulle ha tagit en ungefärlig tid på 6 år) och skulle göra det möjligt för hans
team att ha en rättvis process under den straffrättsliga rättegången.
Det är viktigt att förstå skillnaden mellan ett tvistemål
och kriminalfall här. Michael Jackson och Chandlerfamiljen nådde en utom
domstolsavgörande ekonomisk uppgörelse i januari 1994 som ENBART upplöste det
civila tvistemålet för att kunna fortsätta med kriminalfallet för att bibehålla
en rättvis rättegång.
För det första så kan man inte upplösa ett kriminalfall i
en uppgörelse. Det vaga argumentet att han ”betalade sin väg ur fängelse”
stämmer helt enkelt inte. Endast en straffrättslig rättegång kan skicka en
gärningsman till fängelse, inte en civil rättegång som enbart resulterar i en
monetär återbetalning.
Från allra första början var det Chandlers som krävde ekonomisk uppgörelse,
inte Michael Jackson. Folk är snabba att ifrågasätta varför en oskyldig man
skulle göra upp ekonomiskt men inte varför föräldrarna till ett påstått offer
skulle söka pengar istället för rättvisa.
I Ray Chandlers bok
”All The Glitters” återges det att familjen inte var det minsta intresserade av
att bedriva ett kriminalfall överhuvudtaget. Till och med nästan förskräckta av
tanken på att den straffrättsliga rättegången skulle komma före den civila.
Chandlers krävde ursprungligen 20 miljoner dollar för att inte gå till rättegång, något som
Michael vägrade. De erbjöd sig till och med vid ett tillfälle att acceptera 1
miljon för att bromsa anklagelserna. Jackson gick inte med på några av deras
monetära krav. https://themichaeljacksonallegations.com/2016/12/26/the-chandlers-monetary-demands/
Michael Jackson hade ett utmärkt tillfälle att förhindra anklagelserna från
att komma ut offentligt i augusti 1993. Om han betalat dem 20 miljoner dollar
skulle Chandlers inte ha fört honom inför rätta överhuvudtaget, vilket de igen
medgav i sin egna bok:
Det som media och folk på sociala medier hävdar skulle
vara "pengar för tystnad", kunde ha varit sant om Michael Jackson
hade betalat dom miljonerna när familjen själva var villiga att bli tysta.
Faktumet att han vägrade betala dem till och med 1 miljon trots Evan Chandlers
hot är talande för hans oskuld. Det är löjligt att till och med föreslå att den
ekonomiska uppgörelsen var ”pengar för tystnad” när hela världen vet om det,
inklusive media och tabloidernas nyfikna ögon. Anklagelserna är redan
offentliggjorda och lägg därtill ett media som överdrivet sensationaliserar
det.
Det var Michael Jackson och hans team som obevekligt försökte få den
straffrättsliga rättegången att äga rum innan den civila rättegången genom att
lämna in flera motioner, vilka alla avvisades av domaren David Rothman.
Kaliforniens lag tillät under den här tiden att civilrättsliga rättegångar fick
gå före straffrättsliga rättegångar men har sedan dess lagstadgats för att inte
kunna ske.
Michael och hans team hade förlorat alla fyra motioner de
lämnat in i sitt försök att skjuta upp civilrättsakten tills den straffrättsliga
rättegången avslutades, där han då skulle ha fått prövats och rentvå sitt namn.
Hans rätt till en rättvis straffrättslig prövning överträddes. Vem som helst
skulle ha avgjort i en uppgörelse i en sådan situation. Michael Jacksons
konstitutionella rättigheter kränktes på varje punkt. Medier och myndigheter
var enhetligt emot honom och favoriserade Chandler. Att påstå att Jackson var i
en maktposition är inte ett giltigt eller logiskt argument.
Så småningom blev han tvungen att slutföra uppgörelsen på 15,331,250
miljoner dollar för att kunna fortsätta och gå vidare med det straffrättsliga
fallet. Uppgörelsen var heller inte för skadeståndsanspråket utan för
”oaktsamhet” och framhöll tydligt att Michael Jackson var oskyldig och att det inte
fick betraktas som ett erkännande av skuld på något sätt.
Larry Feldman, Chandlers egen advokat tillkännagav att uppgörelsen inte var
ett medel för tystnad. Faktum är att han meddelade att hans klient var mycket
nöjd med uppgörelsen.
Den straffrättsliga utredningen fortsatte och samlades framför två federala åtalsjurys. Efter månader av utredning från distriktsåklagarna med flera undersökningar,
inklusive kroppsvisitationen av Jackson, oanmälda räder, förhör med barn och
vittnen kunde inga bevis finnas för att ens åtala Jackson.
Polisen intervjuade upp till 80 olika barn under utredningen. Dessa 80 barn
hade åtminstone en gång bekräftats tillbringat tid med Michael på Neverland
Ranch. Av dessa 80 var Jason Francia den enda som nämnde något negativt som
ägde rum med Michael. Han grillades i timmar av polis och hade ingen juridisk
representation med honom under detta förhör. Flera timmar in började han slå
sig på huvudet och berättade för utredare att han önskade att han inte var där.
Han kom till slut med en berättelse om att Michael kittlade honom för grovt och
att hans mor berättade för honom att det var dags att gå efter att hon kom på
dem kittlandes varandra. https://themichaeljacksonallegations.com/2016/12/26/jason-francia/
Bägge två jurys fastställde att det inte fanns några bevis för att säkra
ett åtal efter månader av utredning och sökningar över landet. Åtalet kunde
inte ge några inkriminerade bevis mot Michael Jackson:
Chandlers kunde ha mottagit den ekonomiska uppgörelsen
och fortfarande vittnat, som vilken förälder eller offer som helst förmodligen
hade haft som mål: att sätta brottslingen i fängelse. Detta gjorde dom aldrig.
Dom tog pengarna och avstod från att samarbeta ytterligare med myndigheterna
och man slutade att bedriva kriminalfallet. De fick det dom var ute efter. https://www.youtube.com/watch?v=gyStgEsv7Lg&feature=youtu.be
FBI-filerna som är tillgängliga för allmänheten visar att
distriktsåklagaren fortfarande övervägde att gå vidare med åtal, månader efter uppgörelsen.
Förlikningen var aldrig en anledning till att avsluta utredningen utan det var
helt enkelt den rena bristen på bevis för att ens åtala Michael Jackson som
till slut satte stopp på det hela.
Summan i den
ekonomiska uppgörelsen som betalades ut var dessutom inte från Michael Jackson
utan från försäkringsbolaget Trans-american, trots hans protester. Utöver
anledningarna som presenterats ovan för detta så gjordes det för att Michael
var mitt uppe i Dangerousturnén och att slutföra den var i skivbolagets
intresse som i sin tur såg att summan som krävts i tvistemålet var ”en droppe i
havet” jämfört med vad skivbolaget kunde förlora om turnén avbröts. Michaels
svar på detta var ”no way in hell” men han övertalades.
4. Michael Jackson
suffered from the skin discoloration disease vitiligo. Jordie Chandler drew a
picture of the markings on the underside of Jackson’s penis. His drawings were
sealed in an envelope. A few months later, investigators photographed Jackson’s
genitalia. The photographs matched Chandler’s drawings.
Jordan Chandler blev tillordnad att beskriva samt rita av Michael Jacksons
genitalier. Senare i utredningen utfördes en kroppsvisitation samt
fotografering av Jacksons kropp. Chandler beskrev missfärgningar (Jacksons
hudsjukdom vitiligo var allmänt känt vid det här laget) och en omskuren penis.
Dessa fotografier granskades av åklagarna som valde att utesluta dom som
bevisning – det fanns ingen matchning. Inga missfärgningar eller fläckar. Den
fullständiga obduktionsrapporten visade också att Jackson inte var omskuren.
Chandlers advokat Larry Feldman sökte att utesluta fotografierna då dessa
rimligen skulle skada deras åtal och snarare påvisa Jacksons oskuld. Åtalsjuryn
som också tog del av fotografierna var eniga om att det inte fanns belägg för
åtal på den punkten.
Missuppfattningen att
fotografierna skulle matcha kommer från ett läckt avgörande från biträdande
sheriff Linden på Santa Barbara Polisdepartement att pojkens beskrivning om en
omskuren penis stämde. Det var inte allmän känt att Jackson inte var omskuren
förrän hans död eftersom fotografierna ansågs obetydliga i utredningen, så
detta rykte har levt obestritt.
5. The hallway leading to Jackson’s bedroom
was a serious security zone covered by video and wired for sound so that the
steps of anyone approaching would make ding-dong sounds.
Det är inte svårt att föreställa sig att en människa med
Michael Jacksons status är under ständiga risker för intrång på sitt privatliv.
Säkerhetssystemet i Jacksons hus liknar dem som finns i många kändisars hus
över hela USA. Jacksons ranch hade inte en inhägnad omkrets, vem som helst
kunde vandra in på egendomen - chefen för säkerheten på Neverland vittnade 2005
att flera personer genom åren hade fångats när de smugit sig in.
Förutom detta hade
åtminstone två personer genom åren gjort intrång i Jacksons hus – bland annat
en kvinna som höll sig gömd i en garderob i över ett dygn. Jackson hade
dessutom erfarit personal som tjyvlyssnat på honom och läckt uppgifter till
skvallerpressen. Detta ville han undvika.
Enligt Larry Nimmers
dokumentär ”The Untold Story of Neverland” så talar dessutom sovrumslarmet till
Jacksons fördel angående anklagelser från 2005. Hushållerskan Adrian McManus
vittnade om att hon gick upp för trappan till Jacksons privata sovrum och att hon
skulle kommit på Jackson begå övergrepp på Gavin. Hon hävdar att Jackson inte
märkte att han hade gått in på dom. Poängen här är att Jacksons sovrum hade ett
larm som utlöstes så fort som någon var i närheten. Det här larmet kunde inte
stängas av inifrån rummet. Om hon hade gått in på Jackson hade ett högt
blåsande ljud signalerat att någon gick uppför trappan. Jacksons
försvarsadvokat Thomas Mesereu iscensatte en prövning av larmet inför rätten –
det var försvaret som först tog upp
larmsystemet i rätten för att bevisa osannolikheten i att hushållerskan skulle
ha ”gått in på dom” obemärkt. Denna hushållerskas vittnesmål är också värt att
notera anses minst sagt tvivelaktigt – hon var i en rättstvist med Jackson och
stod honom i skuld på 1.5 miljoner dollar efter att hon stulit en teckning och
sålt till skvallerpressen, sparkats och anklagat Jacksons livvakter för
sexuella övergrepp och därmed stämde Jackson. Hon förlorade fallet och blev
därmed dömd att betala rättegångskostnaderna. Macaulay Culkin vittnade också
att rummen aldrig hölls låsta på Neverland – det fanns till och med en ”open
door-policy”. McManus vittnande i rätten: https://michaeljacksonvindication2.wordpress.com/2012/12/18/april-8th-2005-trial-analysis-adrian-mcmanus-cross-examination-and-phillip-lemarque-direct-cross-examination-part-1-of-3/
När du är en av de
mest kända personerna i världen är det inte en främmande tanke att ha någon typ
av personlig säkerhet i sitt hus. Jackson hade ”safe rooms” och övervakning.
Hans vän George Harrison blev överfallen i sitt hem på 90-talet och miste nästan
livet. Enligt Lisa-Marie Presley var Jackson paranoid att Sony var ute efter
honom för att han ägde nära hälften av deras tillgångar. Efter att hans barn
hade fötts så ska det ha varit Jacksons största rädsla att dom skulle
kidnappas.
Kit Culkin, far till
Macaulay, skrev i sin bok ”Lost Boy” om hur det kom sig att Jackson
installerade dessa larm och hur vissa människor på ett lömskt vis vill få det
till en pedofilkoppling.
6. Jackson had an extensive collection of
adult erotic material he kept in a suitcase next to his bed, including S&M
bondage photos and a study of naked boys. Forensic experts with experience in
the Secret Service found the fingerprints of boys alongside Jackson’s on the
same pages. Jackson also had bondage sculptures of women with ball gags in
their mouths on his desk, in full view of the boys who slept there.
Portföljen som hittades var inte "bredvid hans
säng". Den var undanstoppad i en garderob i hans rum. Den innehöll dessutom inte varken S&M-material eller en "studie av nakna
pojkar". Den innehöll penthouse, playboy, hustler, osv. Legitima
vuxenmagasin. S&M-material hittades i hans bibliotek med över 10 000 titlar
och dessa böcker kasserades som otillåtna bevis i rättegången 2005 eftersom de
var kommersiellt tillgängliga konstböcker som alla kan köpa lagligt. Bland
dessa var exempelvis Madonnas ”Sex”-bok från tidigt nittiotal.
Boken de beskriver som ”a study of naked boys” är den här
https://www.amazon.com/Boys-Will-Georges-St-Martin/dp/B000OREMI0 och hittades
i razzian 1993 i ett låst arkivskåp, som den enda personen som hade nyckeln
till var hushållerskan som inte arbetat där på två år.
Tabloidpublikationen
Radaronline bär skuld till att mycket felaktig information har spridits om
Jackson och i synnerhet det pornografiska material som ska ha hittats på
Neverland. I artiklar har de spridit doktorerade bilder och rent felaktiga
uppgifter om Jacksons kollektion. Jacksons dödsbo har stämt radaronline som
fått dra tillbaka sina artiklar. https://www.huffingtonpost.com/entry/no-child-porn-found-at-neverland-thenor-now-the_us_577fdfbce4b0f06648f4a3f8
(Manipulerad bild av
radaronline. En bok om fotografi har redigerats av tidningen för att likna pornografi.)
Radaronline skrev
också om en ”otäck” bild som ska ha hittats hos Jackson. Bildens fotograf gick
ut på instagram och kommenterade:
Åtalet hävdade att det
faktum att Gavins och Stars fingeravtryck hittades på några av de tidningar som
beslagtagits från Neverland visar att Jackson skulle ha visat dessa tidningar
för dom. Det finns emellertid flera problem med den slutsatsen. För det första:
pojkarna gick igenom Jacksons rum när sångaren inte var där, så de kunde enkelt
röra runt bland hans saker, hitta och röra dessa tidningar på egen hand. I
själva verket skulle det vara förenligt med deras beteende kring andra
människor också. Flera personer i Jacksons personal nämnde i domstolen att Star
och Gavin bröt sig in i Jacksons vinkällare och blev fulla på vinet där. Rijo Jackson,
Jacksons 10-åriga brorson, nämnde att när han var ensam med pojkarna såg han
att de gick in i personalrummet och använde ett anteckningsblock med
åtkomstnycklar för att komma in i rum som de inte skulle vara i.
Det andra problemet är
att bevisen eventuellt besvärades när samma tidningar togs in i kallelsen inför
åtalsjury och placerades precis framför Gavin och Star att röra. Åklagare
Sneddon gav Gavin möjlighet att hantera dessa vuxna tidskrifter under de stora
juryhörningarna, för att sedan packa ihop dem och skicka bort dem för
fingeravtrycksanalys. Dessa tidningar ogillades således av domaren och slängdes
ut som bevis. Tidningarna i fråga publicerades dessutom i augusti 2003, vid den
tiden hade Arvizo-barnen lämnat Neverland redan fem månader innan.
Bondageskuplturerna var små statyetter. De fanns absolut
inte i Jacksons sovrum - de hittades på hans kontor. De visades heller inte
helt öppet och framträdande.
Dessutom var
anklagelserna om innehav av pornografi aldrig med i några av anklagelserna mot
Jackson. Alla påståenden om pornografi blev bara aktuella (vare sig senare av
anklagare som Wade Robson och James Safechuck eller media) efter att det blev allmänt
känt under Arvizo-processen att Jackson överhuvudtaget hade sådant material, och
åklagarnas mycket offentliga uttalade teori om att Jackson använde det för att "grooma
barn".
7. According to the Neverland staff interviewed
by the Santa Barbara authorities, no one ever saw or knew of a woman spending
the night with Michael Jackson, including his two spouses, Debbie Rowe or Lisa
Marie Presley. Rowe, the mother of two of Jackson’s children, made it clear to
the Santa Barbara authorities that she never had sex with Jackson.
Detta är ett löjligt påstående.
Lisa-Marie Presley har talat uppriktigt om sitt sexuella förhållande med
Jackson. Hon säger att de hade utmärkt kemi. Debbie Rowe bekräftar också att
Prince och Paris Jackson kom till på ”naturlig väg” (detta berättar både hon
och Jackson i ”The Footage You Were Never Meant to See” https://youtu.be/NLGjaxWv20s?t=1358).
Brenda Harvey
Richie, exfru till Lionel Richie, och en nära barndomsvän till Michael har
intygat om hans relationer med kvinnor. Bland annat att han till och med var
förlovad strax innan han dog.
Flera av Jacksons
vänner bekräftar honom som något av en kvinnotjusare. Bland andra Liza Minelli,
Teddy Riley, Chris Tucker och Pharrell Williams.
Jacksons livvakter Mike
Garcia, Bill Whitfield and Javon 'BJ' Beard beskriver honom som en ”ladies man”: https://www.news.com.au/entertainment/music/michael-jackson-was-a-ladies-man-according-to-his-bodyguards/news-story/81ba9949428893c7dbfaa82c89f1a030?sv=5dbd9fde812f935ba66c7fed34c89d10
8. The parents of
boys Jackson shared beds with were courted assiduously and given myriad
expensive gifts. Wade Robson’s mother testified in the 2005 trial that she
funneled wages through Jackson’s company and was given a permanent resident
visa. Jimmy Safechuck’s parents got a house. Jordie Chandler’s mother got a
diamond bracelet.
Maureen alluderar till
att detta skulle vara någon form ”grooming”. Michael Jackson var generös mot
alla han träffade. Detta "faktum" betyder mycket lite i förhållande
till Jackson som betalat för utbildningar och begravningsarrangemang för
familjer som han knappt kände.
Han köpte en Ford Mustang till AIDS-sjuke Ryan White
efter att han fick höra hur mycket pojken gillade bilsorten. Han närvarande
också på Ryans begravning och ringde hans mamma varje år på Mors dag flera år
efter hans död. Han släppte singeln ”Gone Too Soon” till minnet av Ryan. https://www.youtube.com/watch?v=lSPRxVLOjQE
Michael pratar i den här intervjun om hur mycket gåvor
han spontant kunde få för sig att ge bort. Om ett barn kom fram till honom och
sa ”vilket fint halsband” så kunde han ge bort det instinktivt. https://www.youtube.com/watch?v=3bxzpg4vuXg
Hans mor, Katherine
Jackson, berättade för HELLO! Magazine: "Vad jag älskar med Michael är att
han var en så ödmjuk person. Jag säger inte det bara för att han är min son,
men han var en av de bästa människorna. Han kunde se någon stå i ett hörn på
gatan och han skulle stanna bilen och bara ge dem alla pengar i fickan, 300 eller
400 dollar och ibland mer. "
Han betalade för The Temptations-sångaren
David Ruffins begravning 1991. https://www.newsweek.com/david-ruffins-sad-finale-204440
Han betalade en
levertransplantation för döende Bela Farkas, fyra år gammal från Ungern.
I Jermaine Jacksons
självbiografi berättar han om när Michael som barn fick ersättning från Motown,
kunde köpa loss flera kilon med godis och snacks för alla pengar och sätta upp
ett godisstånd mitt på gatan. Och istället för att ta betalt så gav han bort
allt gratis till grannskapets barn. Givmildhet låg i hans natur.
9. Two of the fathers of those who have
accused Jackson, Jordie Chandler and Wade Robson, committed suicide. Both were
estranged from their sons at the time.
Som nämnts av Roger
Friedman, "de hade inget med varandra att göra". Både Evan och Dennis
led av psykiska problem och Evan hade en sällsynt cancer som orsakade honom
oerhörda smärtor före hans självmord i november 2009.
Evan Chandler var drivkraften
bakom sin son och anklagelserna mot Michael Jackson. Så fort han insåg att det
fanns pengar att få ur från Jackson tog han vårdnaden om Jordan, separerade
honom från sin mamma och svor att orsaka massiv skada ekonomiskt och PR-mässigt
mot Jackson.
Evan Chandler var tandläkare i Beverly Hills med
aspirationer att bli manusförfattare (han skrev ”Robin Hood: Karlar i
trikåer”). Carrie Fisher hävdar i sin självbiografiska bok ”Shockaholic” att
Chandler var hennes tandläkare och var känd som " stjärnornas tandläkare"
och lyckades tillmötesgå tvivelaktiga förfrågningar från de berömda i utbyte
mot att vara associerad med dem. I slutet av 1980-talet skulle en då missbrukande
Fisher få onödig tandkirurgi bara för att få morfin från honom. Fisher hävdade
att Chandler kunde övertygas via ekonomiska incitament eller "tjänster"
för att komma till en patients hus för att administrera droger. Hans registreringsskylt
löd "SLEEP MD". I boken kallar Fisher Chandler "konstig"
och hänvisar till honom som "this freak" och säger att Chandler
berättade för henne inför för ett tandläkarbesök att "’Min son är MYCKET
(otäckt leende, upphöjda ögonbryn, kanske till och med en oförskämd blinkning)
snygg’ ... Det var groteskt. Den här mannen lät mig veta att han hade den här
värdefulla saken som Michael Jackson ville "ha"". Hon beskriver hur han
senare blev reserverad och berättade 1993 för Fisher att han skulle väcka anklagelser
mot Jackson, något som gjorde Fisher "chockad av moralisk ilska".
Fisher konstaterar då:
"Det var vid den
tidpunkten jag visste att jag var tvungen att hitta en annan tandläkare. Inget
läkemedel kan dölja känslan av hur det kryper i skinnet ... Jag trodde aldrig
att Michaels grej med barn var sexuell. Aldrig. Som i ”Aldriglandet”. Visst,
det kanske inte var normalt. Men det finns mer än två alternativ för vad som
kan hända mellan en vuxen och ett obesläktat barn... och bara för att det inte
var normalt betyder det inte att det måste varit perverterat. Ja, han hade en
nöjespark, ett zoo, en biograf, popcorn, godis och en elefant, men att dra en
linje genom allt och lägga till det förmodade att han fientligt gnuggade
händerna när han samlade det här enorma spindelnätet för att locka och fälla
barn i det är bara dålig matte."
Evan Chandler fångades
på band i ett samtal med Jordans styvfar Dave Schwartz sägandes:
"Om jag går
igenom med detta, vinner jag big time. Det finns ingen chans att jag förlorar.
Jag har kontrollerat det ut och innan ... Jag kommer att få allt jag vill ha,
och de kommer att vara helt - de kommer att förstöras för alltid. De kommer att
bli förstörda. June kommer att förlora Jordy. Hon kommer inte ha någon rätt att
någonsin se honom igen."
När Jordans styvfar frågade
hur något av det här var bra för Jordan, sa Chandler: "det är irrelevant
för mig ".
Trots att han inte lämnade något självmordsbrev stod det
i hans testamente att ingen i hans familj skulle bli medveten om hans död
förrän efter hans begravning.
Jordan Chandler
ansökte om och fick juridisk frigörelse från sina föräldrar som minderårig
efter anklagelserna 1993. Han har inte haft kontakt med sin mor sedan 1994,
enligt uppgift. Sista gången han såg sin far var när han försökte döda honom med
en hantel och pepparsprej. Jordan stämde Evan för detta i en New Jersey domstol
2005 som resulterade i att Evan fick permanent besöksförbud. https://en.wikipedia.org/wiki/Evan_Chandler
Några ljudklipp ur
inspelningen som gäller hans utpressningsförsök: https://www.youtube.com/watch?v=0NlhDPjEI8I
Fullständig utskrift av det inspelade samtalet mellan Chandler och
Schwartz: https://themichaeljacksonallegations.com/2016/12/26/taped-phone-conversations-between-evan-chandler-and-david-schwartz-on-july-8-1993/
Dennis Robson var diagnostiserad med bipolaritet och tog livet av sig strax
efter att hans son Shane flyttade från Brisbane till Los Angeles, 2002. Hans
exfru Joy och sonen Wade och dottern Chantal hade lämnat Brisbane för LA
ungefär 10 år tidigare.
10. In a 2002 documentary, Living with Michael
Jackson, Jackson told Martin Bashir there was nothing wrong with sharing his
bed with boys.
Michael sov med flera
personer i hans stora sovrum. Detta hörde till vanligheterna och det inkluderade
vuxna, pojkar och tjejer.
Citatet i punkten ovan
är också felaktigt då Michael aldrig sa ”boys” utan ”children”. Han säger heller
aldrig i dokumentären – och har aldrig sagt – att han sover i samma säng. Men
att han ”delar sin säng” - i dokumentären säger han uttryckligen att han låter
sina gäster sova på sängen medan han sover på golvet.
Dokumentären ”Living
With Michael Jackson” har kritiserats för vara otroligt vinklad och
missvisande. Det gjordes till och med en kontrande dokumentär, ”The Footage You
Were Never Meant To See”, som visar oredigerat material då Michael installerade
egna kameror för intervjuerna utan Bashirs kunskap. Detta visar hur orättvist
Jackson behandlats i klippningen.
Martin Bashir uttalade
sig efter Jacksons död att han aldrig trott på anklagelserna: https://www.youtube.com/watch?v=Prm2n9HVMRA
THE END.